Jerkasmarknad på Tradera Jerkasmarknad on Tradera

En tidig större fabrik LM Ericssons fabriker vid Tulegatan, Stockholm 1890-tal, långt innan Telefonplan i Midsommarkransen! Massor av länkar!

Lars Magnus Ericsson, ofta L. M. Ericsson, född 5 maj 1846 på Nordtomta gård i Värmskogs socken, Värmlands län, död 17 december 1926 på Hågelby gård i Botkyrka i Stockholms län, var en svensk uppfinnare och företagare.

Ericsson är mest känd som grundare av Ericsson under namnet Telefonaktiebolaget LM Ericsson.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt

[redigera | redigera wikitext]

Lars Magnus Ericsson var son till hemmansägaren Erik Ericsson (1804–1858) från Vegerbol i Värmskog och Maria Jonsdotter (1810–1890) från Mosterud i Stavnäs socken. Han föddes i Värmskog, mellan Grums och Arvika, och växte upp i den lilla byn Vegerbol. Hans födelsehem är idag ett museum, LM Ericssongården.^[1] Då Ericsson var tolv år avled fadern och han var tvungen att börja arbeta.

Arbete

[redigera | redigera wikitext]

Ericsson arbetade som rallare och gruvarbetare, både i Sverige och Norge. År 1867 flyttade familjen till Stockholm och han tog arbete vid Öller & Co^[2], som huvudsakligen tillverkade telegrafutrustning. Efter sex år (1873) fick han tack vare sina färdigheter stipendium för att fortsätta utbilda sig utomlands. Han åkte till Schweiz och Tyskland. Bland annat praktiserade han som instrumentmakare hos Siemens och Halske^[3].

Grundandet av en mekanisk verkstad

[redigera | redigera wikitext]

Då Ericsson 1876 återvände till Sverige grundade han och en kamrat från Öller & Co, Carl Johan Andersson, en liten mekanisk verkstad. Carl Johan Andersson köptes senare ur företaget men fortsatte att samarbeta med Lars Magnus Ericsson. De höll från början till i ett före detta kök på omkring 13 m² på Drottninggatan 15 i centrala Stockholm. Där tillverkade de matematiska och fysikaliska instrument, men snart började tillverkning av en egen variant av telefonen. År 1883 inleddes ett samarbete med Henrik Tore Cedergren, grundare av Stockholms allmänna telefonaktiebolag, och Ericssons företag började växa ordentligt.

Den av Ericsson 1885 tillämpade mikrotelefonidén, en mikrofon kombinerad med hörtelefon, gjorde hans namn berömt inom telefontekniken. Efter ett antal förbättringar patenterades mikrotelefonen 1895. 1896 lät han ombilda sitt företag till aktiebolag.^[4]

Den första stora fabriken

[redigera | redigera wikitext]Huvudartikel: LM Ericssons fabriker, Tulegatan

Företaget växte snabbt och verksamheten flyttade flera gånger till olika adresser runtom i Stockholm. Till följd av stigande efterfrågan på företagets produkter etablerade man sig 1884 i ett nybyggt hus (arkitekt Gustaf Sjöberg) i kvarteret Hälsan vid Tulegatan 5, som då räknades till stadens utkanter. Då hade Ericsson 94 anställda. 1890–1891 uppfördes ytterligare en industribyggnad i kvarteret, med putsade fasader och inre konstruktion av gjutjärn, efter ritningar av Wilhelm Klemming.^[5]

År 1895 förvärvades några fastigheter i det till fabriken närbelägna kvarteret Taktäckaren vid Tulegatan 15–19; då hade företaget 500 medarbetare som producerade 17 237 telefonapparater. Året därpå producerade 700 medarbetare 25 580 apparater, varav 85 procent gick på export. Dessutom tillverkades telefonväxlar, telegrafer och olika telefoninstrument.^[6]

Mot Tulegatan uppfördes under år 1896 till 1897 de nya fabriksbyggnaderna av byggmästaren Lars Östlihn efter ritningar av den mycket produktive arkitekten Johan Laurentz. Samma år (1896) ombildades företaget till aktiebolag under namnet ”LM Ericsson & Co” med kapital på en miljon kronor. Företagsledningen flyttade in i Tulegatan nr 17.^[7]

Gratis formulär

Namn

E-post

Rubrik

Meddelande